Ur ett renoverings/ombyggnadsperspektiv kan det vara lärorikt att få veta något om hur vårt område byggdes (material, byggnadsteknik o.s.v.). Vad man kan förstå var detta en brytningstid när det gäller byggmetoder. Täljstenen byggdes på ett mera tidskrävande och kvalitetsmedvetet sätt. I fortsättningen skulle det krävas andra byggmetoder för miljonprogrammets genomför-ande med både positiva och negativa effekter. Positivt var att man snabbt kunde förse befolkningen med moderna bostäder, negativt att det skulle gå fortare och att kvalitetetstänkandet kom lite mer i bakgrunden.
En av de som byggde Täljstenen är KG Eriksson. Han minns klart hur det var att som 20-åring och ny i byggsvängen bygga de här husen, när han nu som snart 80-åring ser tillbaka. Uppvuxen i Eriksberg har han sett hela detta skogsområde förvandlas och själv varit en aktiv del i denna förvandling.
– Jag är uppvuxen på Gråbergsvägen, men när vi byggde i Eriksberg hade jag skaffat en egen tomt och börjat bygga ett eget hus. Jag byggde hyreshus på dagarna och fortsatte på mitt eget hus på kvällarna. Jag kan säga att jag fick inspiration av byggandet på Täljstenen.
Täljstenen byggdes på stabil berggrund. Låghusen murades med tegel ytterst och sedan kom ett isoleringslager (se fotnot.) Bärande innerväggar murades och putsades efter alla konstens regler. När det gäller inredning i köken kom skåp och bänkar från Marbodal, men målades här.
– Mycket av snickerierna gjordes på plats. Det känns lite som ett helgerån om allt detta skulle bytas ut och ersättas med plast.
Ventilationen konstruerades för självdrag och uppvärmningen skedde från början genom oljeeldning. Det fanns pannor inte bara i höghuset utan även i andra hus.
Bygget genomfördes av byggföretagen Anders Diös och Uppsvenska Byggnadsgillet och man turades om med husen. När man var klara med Täljstenen flyttade man över Norbyvägen och fortsatte. Övergången av Norbyvägen innebar också en övergång till att bygga med modernare metoder, när det gällde höghus. I husen på Marmorvägen fyllde man betong i färdiga formar och i andra hus byggde man med färdiga element.
Fotnot:
Teknisk beskrivning av ytterväggarna på låghusen i Täljstenen: Ytterväggar: 1-stens tegel, 10 cm mineralull, 3/4″ panel, gipsskiva.
Under fönster: 1/2 stens tegel, 10 cm mineralull, 3/4″ panel, gipsskiva.
Bärande innerväggar: 20 cm betongsten.
(Teknisk beskrivning tillstyrkt av Byggnadsnämnden 18/2 1959)

Kan man beskriva vårt bostadsområde med en enda bild? Javisst är det möjligt. Här är Berit Wistrands förslag; Vi får en bild av hus insprängda i naturen bland höga tallar och runda berghällar som bra beskriver verkligheten. Någonstans i bakgrunden ruvar den hemlighetsfulla stadsskogen. Tack Berit för ett fint jobb! Nu har vi fått en signatur för Täljstenen.

I torsdags (2/10) anordnade socialdemokraterna en träff där Uppsalahems byggchef Lars-Gunnar Sjöö berättade om det nya Eriksberg.

Det var knökfullt i lokalen på Täljstensvägen 1, folk stod långt ute i tamburen eller hängde in genom fönstret, så intresset var stort. Sjöö betonade att vi inte ”kan gå in i framtiden med ryggen först” och han slog fast att utvecklingen går mot att allt fler människor kommer att bo i städer och att vi måste bygga och planera efter detta scenario. Krasst kan man säga att här i Eriksberg har Uppsalahem gott om egen mark där byggrätter kan skapas. Marken finns där; det är bara att bygga. Utvecklingen går inte att stoppa.

Målet blir att skapa en stadsdel med A-läge. För närvarande är Eriksberg enligt Sjöö en ”livlös” stadsdel med ett minimum av det folkliv som många mötesplatser skapar, kvartersrestauranger, affärer, lekparker, odlingslotter, kulturella centra. Sjöö vill ha mer liv och rörelse på gator och torg. Och visst finns det onekligen en lockelse i detta. Han sneglar på vissa stadsdelar i Stockholm, t.ex. Aspudden. Där finns en urban kultur med mycket uteliv på gatorna, en hel del natur, grönområden och vatten i omgivningarna.

Politikerna verkar vara för allt detta, även om man anade vissa tveksamheter i socialdemokraternas inställning. Hur ”folket” ställer sig är lite mera oklart. Många är säkert positiva och önskar sig den här utvecklingen. En del ifrågasätter att vi måste styras av en ständig ekonomisk utveckling och ser framför sig andra levnadsstilar och förhållningssätt.

Ur miljösynpunkt finns fördelar med att koncentrera befolkningen. Om dessutom hus byggs på ett miljösmart sätt torde det ekologiska fotavtrycket bli mindre.

Projektet väntas ha nått sin fullbordan om 20 år. Mycket hinner ändras under den tiden. Men man får ändå intrycket av att det förestår ett totalt nyskapande av en stadsdel, där befolkningen troligtvis kommer att ha en annan struktur än nu. Nya upplåtelseformer tillsammans med renoverade lägenheter kommer att ge mycket högre hyror. Alltför höga för många.

Vi i Bevara Täljstenen ser med kritiska ögon på detta. Byggs det för ett inkluderande, solidariskt samhälle? Eller byggs det för vinstmaximering och segregation?
LENNART JOHANSSON

Den 24 september besökte Plangruppen mangrant projektledaren för Det Nya Eriksberg, Mathias Lantz, dels för att presentera oss och vår verksamhet, dels för att höra hur långt projektet framskridit och hur Uppsalahem ser på vår verksamhet. Mathias ansåg det bra att vi kunde träffas och såg positivt på vårt engagemang.

Mathias: ”Nya Eriksberg är ett stadsutvecklingsprojekt som sannolikt sträcker sig över 15 – 20 års tid. Allmänheten har fått lämna synpunkter på de fem olika arkitektförslagen och nu börjar processen att arbeta fram ett sjätte, en masterplan. Vi hoppas att arbetet med att ta fram en masterplan kan vara klart framåt våren 2015. Därefter kommer ett skede där arbetet går in i kommunens planprocess som Uppsalahem beräknar ta minst 1.5 – 2 års tid.

När det gäller förnyelse och renoveringsplaner är det i dag för tidigt att ge en tidsplan. Vad gäller Tälj-stenen så beräknar Uppsalahem att en förnyelse kan starta om tidigast 5 – 10 år. När det gäller renoveringar generellt ser vi idag att det pågår många diskussioner som rör olika nivåer av förnyelse. Den diskussionen får vi se vart den leder. Hur förnyelsen kommer att se ut i Eriksberg kan jag inte svara på idag, men den process som vi har i dag är den vi utgår från i planeringsprocessen just nu.”

På Plangruppens förfrågan om någon inventering när det gäller sådant som skulle kunna anses värt att bevara (som gjordes i Gränby) finns planerad, svarade Mathias att något sådan inte var planerad, men att han skulle ta upp frågan i projektgruppen.    Mathias framhöll till slut det här projektets relativt unika karaktär där samarbete och öppenhet är en mycket viktig del och vi beslöt att hålla fortlöpande ömsesidig kontakt.

Den 17 september anordnades en träff på Galleri Å-huset, där utställningen Våra Hem för närvarande finns. Representanter från projektgruppen Våra Hem, Hyresgästföreningen, Upplandsradion. Plan- och Byggnadsnämnden samt några boende från Gränby. Från Plangruppen deltog August och Jan. Särskilt inbjuden var Sara Westin.    Träffen inleddes med att Sara presenterade sin rapport, som beställdes av Hyresgästföreningen 2011.

Sara framhöll följande: 1.  Det inflytande som fastighetsbolagen förespeglar är bara ett skeninflytande. Sara menar också att samtalen havererar genom fastighetsbolagens bristande respekt för hyresgästerna.
2.  Ofta anges orsaken till renoveringar att man vill höja attraktiviteten i området – höjd attraktivitet för vem?
3. En uppskattning är att 60 % av innevånarna på Kvarngärdet flyttade i samband med renoveringen. Sara kallade det tvångsförflyttning.
4. Den engelska benämningen ”renoviction” översätts numer med ”renovräkning”.
5.  Kommunala bostadsföretags riktlinjer genom den nya Allbolagens formulering om affärsmässiga principer har tillkommit med rädsla för att EU skulle gå emot Allmännyttan för att den inte levde upp till fri konkurrens. Men det som också står inskrivet i lagen är att kommunala bolag skall kunna ta sociala hänsyn. Detta glöms gärna bort eftersom kommunala fastighetsbolag oftast vill ses som vilka bolag som helst.

Dessutom berättade projektgruppen Våra Hem hur deras utställning kommit till: När oron spred sig i Gränby inför renoveringen drog projektet i gång med devisen ”Vi vill bo kvar”. Nio konstnärer och en projektledare/journalist fick finansiering för det ett-åriga projektet från Kultur i länet, Uppsala kommun och Hyresgästföreningen. En omfattande dörrknackningsinsats genomfördes och många intervjuades. Det visade tydligt att för många hade rädslan gått på djupet. Alla kände sig starkt berörda och en del var förtvivlade och rädda för att inte kunna bo kvar.

Plangruppen fick även här chans att presentera sin verksamhet och nya kontakter knöts.

Uppsala kommun har tagit fram ett ambitiöst kulturmiljöprogram som nu skall ut på remiss. Programmet skall  användas vid beslut om bygglov och annan ärendehantering, för att vägleda kommunala aktörer till utveckling av miljön, för att sprida kunskap om byggd miljö och kulturvärden och skall vara tillgängligt för medborgarna. Programmet finns utlagt på Uppsala kommuns hemsida och här presenteras en imponerande inventering av värdefulla byggnader och landskap i kommunen.

11.000 objekt och 550 fornlämningar har inventerats. Det finns i sanning mycket inom kommunens gränser som representerar vår kulturhistoria och vårt kulturarv. Kan allt bevaras?

Täljstenen?  När det gäller Täljstenen hävdar vi att det finns kulturhistoriska, estetiska och sociala värden att bevara, men många hänsyn och intressen måste vägas samman innan man tar beslut. Täljstenen och Eriksberg kommer i allra högsta grad att bli utsatt för förtätning och förändring såsom det ser ut nu. Vi kan inte helt motsätta oss förändringar, men det måste vara förändringar med sans och eftertanke.

Tre stycken från plangruppen, August, Jan och Lennart, var närvarande vid presentationen på Stationsgatan 12, den 16 september. August framhöll vårt arbete för att bevara Täljstenen och vi nådde förhoppningsvis fram till de närvarande, politiker och tjänstemän, med våra synpunkter.    Plangruppen kommer att skriva ett remissvar till kommunen

Där står det.  Ett Marbodalskök från början av 60-talet. På något sätt påminner det en om det gamla folkhemmet. Tryggt, gediget konstruerat, utan flashiga detaljer, enkelt och funktionellt, utan åthävor och överdåd. Fortfarande i högsta grad användbart, må vara efter en liten upprustning. Det har ju dock ca. 50 år på nacken.

Diskbänken med tillhörande skåp drar med en gång till sig blicken när man besöker utställningen som konstprojektets Våra Hem presenterar. Här får hela renoveringshistorien i Gränby sitt konstnärliga eftermäle. Med bild, foto, film och skulptur dokumenterar de olika konstnärerna frustrationen, oron och rädslan hos de hyresgäster som drabbas av renoveringar i miljonprogrammet. Våra Hem beskriver hur en hembygdsmiljö och en social gemenskap slås sönder.

Projektledaren, Åse Richard, som varit intensivt engagerad i renoveringsprocessen tillsammans med andra eldsjälar ända från början, ser det här som ett naturligt avslut.
Efter flera år av protestmöten, diskussioner i sociala medier och agitation har man kommit till vägs ände. Renoveringen har obönhörligt rullat på, även om man fått gehör för en del av sina synpunkter.

”Men nu går projektet in i en ny fas. Vi kommer att ordningsställa en vandringsutställning med ovan nämnda diskbänk som en av attraktionerna. Vi har fått ekonomiskt stöd av Länsstyrelsen som visat stort intresse för att lyfta fram de kulturvärden som finns i miljonprogrammets miljö och byggnader”.

En inventerering av av allt det bevaransvärda som fanns i Gränbys husbestånd gjordes faktiskt av ägaren Rikshem innan renoveringarna sattes i verket. Men den fick tyvärr inte så stor betydelse i ett senare skede.
Dock kommer 300 av de 1500 Marbodalsköken att finnas kvar och de renoveras i stället för att bytas mot nya.
Projektgruppen säger att: ”Detta dock inte är vanligt. I många av de renoveringar som pågår slängs samtliga kök, garderober, innerdörrar, hatthyllor och andra detaljer rakt ned i containern. Detta bör uppmärksammas. Vi vill lyfta fram en diskussion om ”slit och släng”, om vad som är etiskt försvarbart ur ett klimatperspektiv, och också sprida kunskap och lyfta fram frågor kring kvalitet och kulturvärden i miljonprogrammets lägenheter”.

Sveriges första ”omredare”, Sofia Meurk, som gjorde inventeringen i Gränby ger 8 råd inför renoveringar:

# Använd beprövade material och metoder
# Använd material som går att underhålla
# Utgå från de befintliga formspråken, befintliga värden och byggnadens karaktär
# Välj entreprenadform som gör det möjligt att ha insyn under hela byggskedet.
# Bevara och reparera det som är möjligt
# Ett material ut. Samma/liknande in
# Avstå från modebetonade lösningar
# Måna om detaljer och byggnadens ursprungliga karaktär

Ta er tid att besöka utställningen. Den finns september ut i Å-huset (vid Walmstedtska gården).
Vad kan vi på Täljstenen dra för lärdomar?

Lennart Johansson